Reinfeldt blev EU-valets stora förlorare

Det lyckades inte då och det lyckades inte nu heller. Moderaterna blev inte ens näst största parti. Fredrik Reinfeldt är valets stora förlorare med bara lite drygt 13 procent för sitt parti. Väljarnas örfil riskerar att undergräva regeringschefens auktoritet.
Det kostar att regera – och regera på det sätt som alliansregeringen har gjort. Kandidaten Gunnar Hökmark har nog heller inte dragit några stora sympatier till partiet.
Socialdemokraterna landar på ungefär samma nivå som i tidigare EU-val, runt var fjärde väljare.
Självfallet är det inte alls på en nivå som kan sägas vara tillfredsställande.
När Socialdemokraterna erhöll liknande siffror i EU-valet 2009 fick dåvarande partiledaren Mona Sahlin en förlorarstämpel i pannan; en stämpel hon sedan bar med sig in i riksdagsvalet 2010.
Vad resultatet betyder för dagens partiledning och dess fortsatta politiska strategi återstår att se.
Vänstervågen tycks partiet i alla fall misslyckats med att ha fångat upp.
Att de två stora partierna inte når upp till mer normala resultat i EU-valet beror på att många väljare känner att regeringsfrågan inte står på spel när de röstar i EU-valet.
Många väljare kostar alltså på sig att rösta på partier med antingen särskild politisk profil, missnöjesanstrykning eller med färgstarka partiföreträdare.
Så var det med allmänt EU-kritiska Junilistan i valet 2004, som steg som en raket och slutade som tredje största parti.
Så var det med Piratpartiet som fick över sju procent 2009.
Den typen av politiska tomtebloss blir ofta större än de skulle ha blivit med ett betydligt högre valdeltagande.
Både Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ lyckas nu med bred marginal komma in i EU-parlamentet.
Jimmie Åkessons främlingsfientliga parti kammar hem det stöd som aktuella opinionsmätningar gav vid handen. Det är samtidigt ett kusligt faktum att högerextrema Nationella Fronten rapporterades bli största parti i Frankrike med ett stöd på 25 procent. Det applåderades på Sverigedemokraternas valvaka.
De framgångar som redovisas för FI kommer inte överraskande. I dagens gråmelerade politiska landskap framstår förre V-ledaren Gudrun Schyman som en verklig färgklick.
Man kan nog utgå ifrån att långt ifrån alla väljare som tagit FI:s valsedel i hand vet vad partiet driver för sakpolitik.
Säkert är det nog också åtskilliga som har trott sig rösta på just Gudrun Schyman. Men hon var ju inte partiets kandidat i detta val.
Med FI:s framgångar i EU-valet har det dock presenterat sig för väljarna inför riksdagsvalet i höst.
Det finns skäl för inte minst Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att värdera detta.
Naturligtvis är det även så att partierna kan ta med sig både motgångar och framgångar in i höstens riksdagsval.
Man kan förmoda att tuppkammen växer på ett av de partier som blev valets vinnare, Miljöpartiet.
Även Centerpartiet och Kristdemokraterna kan tillfälligt andas ut.
Men resultatet i EU-valet ska självfallet inte övervärderas i förhållande till höstens val.
Trots allt var det bara cirka hälften av de svenska väljarna som fann det värt att rösta i gårdagens val.
Riksdagsvalet om tre månader, där ytterligare någon miljon röster skall fördelas, kan alltså sluta helt annorlunda.