Reinfeldts smutskastning

Fredrik Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt

Artikeln publicerades 15 augusti 2014.

Det är en kampanj – värd 24 miljoner kronor – som uteslutande går ut på att varna för de partier som ibland kallas för rödgröna. Nästan halva Moderaternas valbudget används alltså för att beljuga och attackera motståndarna under den månad som återstår till valdagen.

Som jag ser det

Fredrik Reinfeldt och övriga partiledningen uppges i veckan ha godkänt kampanjen. Enligt uppgift i tidningen har partiet bokat annonsplatser på bussar, i tunnelbanan, i tidningar och på nätet.

Budskapen är långt ifrån formulerade med någon varsam hand. Snarare påstås saker som knappast har med verkligheten att göra. 

Om skolan heter det ”Tack och hej fritt skolval”. Om försvaret utropas ”Boom! Där rök försvaret”. Om avdraget för hushållsnära tjänster hävdas ”R.I.P Rut”. ”The End of ungdomsjobb” påstås liksom att ”140 000 nya bostäder kan hälsa hem”.

– En extremt onyanserad kampanj, för att uttrycka det milt, säger Marie Demker vid Göteborgs universitet, i Expressen.

Man kan förmoda att regeringsalliansens valkampanj, i skön förening med organisationen Visita och många andra med borgerlig anstrykning, kommer att gå i samma stil. 

Tankarna går naturligtvis till det så kallade Kosackvalet 1928 där den politiska högern hävdade att fosterlandet skulle gå under, att människors egendom var hotad och att en röst på Socialdemokraterna egentligen var en röst på Moskva. 

Tankarna går självfallet också till den stora löntagarfondsstriden på 70- och 80-talen där demokratin påstods var hotad, fackpamparna skulle ta över, taggtråden rullas ut och Sverige i det närmaste bli ett nytt Östtyskland.

Det var inte sant då. Det är inte mera sant nu.

 

Ibland hävdas att systematisk och försåtlig smutskastning bara slår tillbaka mot den som ägnar sig åt sådant, att människor mest kommer att vända ryggen åt avsändaren. 

I teorin är det så. Få skulle öppet säga att de påverkas. Men så enkelt är det inte. Får människor höra att högst oskyldige herr Pettersson i trappuppgången intill slår sin fru så är det första reaktionen att det knappast kan vara sant. 

Men efter ett tag, när grannarna hört saken tillräckligt ofta och av tillräckligt många budbärare, så börjar en känsla smyga sig på att det kanske nog ändå ligger något i det. Man tittar ner i marken när man möter Pettersson i tvättstugan. Man slutar hälsa.

Till sist kanske man börjar skvallra om saken själv. Har du hört att...?

På samma sätt är det med den typ av negativt kampanjmakande som nu sjösätts.

Det finns knappast någon vettig människa som tror att en ny regering kommer att avveckla försvaret, avskaffa möjligheten att välja skola eller göra alla ungdomar arbetslösa. 

Väljarna är klokare än så. Lite nålstick och tjuvnyp är en sak. Konflikter tillhör debatten. Men när människor bombarderas med en negativ kampanj, värd 24 miljoner – vilket är extremt mycket – under kort tid, så kan det till slut bli svårt att värja sig mot att det till synes osannolika kanske ändå har ett drag av sannolikhet.

Som första reaktion väljer man kanske inte att rösta borgerligt. Men man kanske väljer att inte rösta som man tänkt sig från början. 

Eller inte röstar alls. 

Man ska komma ihåg att kampanjer av detta slag har används av konservativa krafter i bland annat Storbritannien och USA med stor framgång. 

Framför allt har det då handlat om skatterna, där mitten-vänsterpolitiker skoningslöst har skjutits i sank med dystopiska påståenden om att skatterna kommer att tvinga bort människor från hus och hem eller att hela månadslönen försvinner om vederbörande kommer till makten. 

Sedan har högern regerat vidare. 

 

På frågan om det inte vore bättre om M berättade vad de själva vill göra menade infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) att det redan är ”ganska tydligt”. Jaså?

Finns det en enda människa som vet vad Moderaterna, eller alliansen för den delen, vill göra med skatterna under nästa mandatperiod – mer än att sänka dem?

Finns det någon som vet vad man vill göra med skolan – mer än att starta ett borgerligt inbördeskrig om den ska förstatligas?

Finns det någon som vet vad regeringen vill göra med försvaret? Det tycks ju för övrigt inte borgerligheten ha vetat på snart åtta år i regeringsställning. 

Finns det någon som vet vad alliansen vill göra mot ungdomsarbetslösheten – mer än att slå vakt om en politik som redan visat sig både misslyckad och dyr?

Ser man till Moderaternas anslag nu så handlar alltså inte partiets valrörelse i första hand om att vinna. Reinfeldt tycks ha gett slaget förlorat på förhand. 

Istället handlar det främst om att motståndaren ska förlora, att andra ska tillfogas så mycket skada som det bara är möjligt. 

Det är ett sätt att se på politik som lämnar en del i övrigt att önska.