Röda stjärnan på Larmtorget

Artikeln publicerades

– Om det fungerar rent tidsmässigt. Eftersom jag är livegen som fotbollsspelare är det fotbollen som styr. Har vi match eller träning som krockar med talet har jag inget annat val än att träna och spela.

Varför tror du att Socialdemokraterna fastnade för just dig som någon som får lägga ut texten på partiets egen högtidsdag?

– Jag antar att jag tidigare och i andra sammanhang uttryckt tankar och funderingar som skulle kunna kategoriseras som... socialdemokratiska. – Samtidigt är jag ingen partimedlem, jag är liksom inte bunden vid något eller någon av lojalitetsskäl och jag uppfattar socialdemokratin här i Kalmar som förändringsbenägen och diskussionsbenägen. Det måste inte råda konsensus och därför vågar man låta någon som kanske till och med kan framföra kritik tala.

Vem tillfrågade dig?

– Johan Persson.

Vad tänker du tala om?

– Jag har inte konkretiserat det än. Men rent spontant – socialdemokratins problem, hur dess vokabulär blivit omodern, men också om hur det politiska språkbruket i allmänhet, initierat av framför allt Alliansen, öppnat upp för ett hårdare klimat.

– Och jag antar att det som vanligt – som med allt jag skriver – mynnar ut i en slags påminnelse för mig själv hur man ska vara och leva.

Har du fått några förhållningsorder om vad du bör säga eller vad du inte får säga – och om ja, skulle du ens överväga att följa dem?

– Nej, inga alls. Och skulle jag ha fått det hade jag tackat nej.

Blir det ett tal fritt ur hjärtat eller formulerat på förhand?

– Jag är en man som tror att man bara kan improvisera om man är ordentligt förberedd. Med andra ord, jag kommer att ha formulerat allt på förhand. Och bränt in det i huvudet.

Har du någon förebild som talare?

– Olof Palme. Fast det är kanske mest av nostalgiska skäl.

Kan man med detta säga att du nu kommer ut ur garderoben som socialdemokrat, eller hur skulle du själv vilja beskriva din politiska övertygelse och hållning?

– Haha, så skulle man kunna se det, men för mig är det viktigt att på något sätt stå fri i det politiska. Mitt hjärta bultar rött och jag är vänster, men jag är det inte per automatik och utan att ifrågasätta.

– Och problemet med att tillhöra ett parti är att man lätt tappar alla som inte tillhör just det partiet. De slutar lyssna på en eftersom man är moderat eller socialdemokrat. Och det vill jag undvika.

– Men om du sätter en pistol mot mitt huvud och kräver att jag tillkännager att jag sympatiserar med Alliansen skulle jag ändå svara nej.

Är du en person som exempelvis Lasse Johansson och kan tänka dig att i framtiden ta politiska uppdrag om du får chansen och förtroendet?

– Kanske. Samtidigt kan man påverka på olika sätt. Och jag hoppas kunna skriva i olika sammanhang även i framtiden och det är kanske främst där som jag vill verka rent politiskt. Att arbeta i instanser och med politiska beslut är något helt annat. Fast jag antar att jag skulle få svårt att tacka nej om frågan ställdes.

Om man kan springa in på Råsunda inför 20 000, blir du ens nervös av uppgiften att tala på Larmtorget inför några hundra?

– Jag är ofta och i alla möjliga sammanhang nervös. Så ja, nog skulle det vara nervöst att hålla tal. Samtidigt har jag lärt mig att tycka om känslorna, åtminstone någorlunda. Höjer livskänslan och det kan man inte få nog av.

– Och det är ju en sak att ha 20 000 AIK-fans som vrålar invektiv åt en – jag tror att det skulle vara jobbigare om 300 personer på Larmtorget började bua åt mig. Eller bara tyckte att jag snackade skit.