Snart är vi tillbaka vid förra sekelskiftet

Den direktör som tjänade mest i Sverige 2012, hade 5,4 miljoner i lön och drygt 406 miljoner i kapitalinkomst. Intressant att notera, är att det också visar att finanskrisen redan är långt bort för en del.
Om 20 år kommer den svenska koncentrationen av förmögenheter att vara på samma nivå som år 1900 om utvecklingen fortsätter i samma takt som idag. Den rikaste procentens andel kommer då att ha ökat från cirka 40 procent till cirka 60 procent av det samlade förmögenhetsvärdet.
Genom att jämföra ovanligt långa tidsserier, hävdar den franske ekonomen Piketty att det blivit svårare att tjäna pengar på lönearbete och lättare att få avkastning på redan ägda förmögenheter. Det går bra nu för de allra rikaste!
Att jämna ut skillnader handlar inte bara om värderingar utan också om effektivitet, eftersom en för liten andel av inkomsterna nu omvandlas till investeringar och därmed gynnas heller inte tillväxten i tillräcklig utsträckning.
På mindre än två decennier har den globala marknaden förändrats mot mer öppna marknadsekonomier och produktionskedjan har spridits över världen. Numer ökar antalet atypiska arbeten även under ekonomiskt bättre tider. Förut har fasta heltidsanställningar ökat när konjunkturen vänt uppåt. Att driva på för fler låglönejobb och otrygg arbetsmarknad är ett effektivt sätt att sänka både produktivitet och social delaktighet.
Skillnaderna i inkomst har särskilt ökat mellan dem som har ett jobb och dem som inte har det. Siffror från EU-kommissionen visar att bara hälften av dem som anställs får en väg ut ur fattigdom. Enligt OECD har fattiga hushåll under senare år tappat mer än andra i disponibelinkomst eller tjänat mindre.
Inkomstskillnader underblåser instabilitet och ojämlikhet. De ökade skillnader som föregick finanskrashen 2008, tycks ha bidragit via ett politiskt tryck för att kunna ta lån till låg kostnad trots att inkomsterna inte utvecklades i samma – höga - takt som viljan till konsumtion. Att låta den finansiella marknaden ånga på som tidigare är förenat med risker som vi borde ha tagit lärdom av nu.
Men det finns också ett moraliskt vägval gällande stora skillnader i inkomst. Förenklat kan man konstatera att de som har haft det sämst har blivit än mer marginaliserade, jämfört med högre inkomstgrupper. Och det är i det stolta välfärdslandet Sverige som klyftorna växer snabbast.

 

Monika Arvidsson
Kolumninsten är utredningschef på Tankesmedjan Tiden