Socialdemokratins bästa dag

Första maj i Kalmar med både fanor och banderoller. Foto: Helen Edvall  
Första maj i Kalmar med både fanor och banderoller. Foto: Helen Edvall  

Artikeln publicerades 2 maj 2014.

Från Sundbyberg lät Stefan Löfven meddela att ”privatiseringarnas och skattesänkningarnas tid slut. Nu börjar de solidariska åren”.

I Kungälv krävde LO:s Karl-Petter Thorwaldsson att privata försäkringslösningar inom sjukvården förbjuds.

I Jönköping tog förre partiledaren Mona Sahlin föredömligt närstrid med nynazistiska Svenskarnas parti som befläckande denna Smålandskommun med sitt fula tryne.

Från hela Sverige rapporteras om partiföreträdare med både klös och bett, och som gjorde politikens skillnader tydliga.

Det är uppenbartatt Första maj är en dag då socialdemokratin känner att den kan vara sig själv och inte är tvingad att nervöst anpassa sig till andra. En dag då partiet höjer sig över regerandets svåra och oglamourösa konst i landets politiska forum.

På Första maj badar arbetarrörelsen i ett självförtroende som sällan annars. Partiets aktivister och sympatisörer önskar en stark politik som kan göra skillnad mot dagens borgerlighet.

Man hör detinte bara i talen. Man ser det också i demonstrationstågen. Mycket få plakat uttrycker vikten av den sänkta bolagsskatten. Snarare finns krav på mer resurser till välfärden.

Vanliga är knappast talkörerna om att ha kvar avdraget för hushållsnära tjänster. Däremot ropas det på arbete åt alla.

Att tillåta privata vinstintressen i den gemensamma välfärden har knappast sina företrädare under arrangemangen. Betydligt mer förekommande är kraven på att hålla vinstintressena borta från vården av sjuka, omsorgen om barn och gamla samt undervisningen av våra barn.

I somligas ögonfinns säkert någonting dammigt och nostalgiskt över Första maj. Men samtidigt inger aktiviteterna denna dag respekt hos många.

I grunden uppskattar människor partier och politiker som är tydliga med vad de vill och vart de är på väg. Viljan som demonstrerades igår var det verkligen inget fel på.

Socialdemokratins problem är alltså inte Första maj; de röda fanorna, de visionära budskapen, de klara ställningstagandena, musiken, banderollerna och folksamlingarna.

Partiets problem är snarare när det i andra sammanhang uppträder nervöst och försiktigt, blir otydligt och försöker vara vän med alla.

I går var det sannerligen inte så. Det var ju, trots allt, socialdemokratins bästa dag på året.