Tredje gången det brann i Axel Svensson byggnader

Lindsdal/Förlösa Artikeln publicerades
Av den stora 100-åriga ladan fanns inte mycket kvar efter nattens brand.
Foto: Andreas Yngvesson
Av den stora 100-åriga ladan fanns inte mycket kvar efter nattens brand.

För tredje gången på knappt tre år har det brunnit i Axel Svenssons byggnader i Förlösa.

– Nu är det ladugården som är sista byggnaden kvar förutom boningshuset, det är tragiskt, säger han.

Brandkåren har lämnat Stinsvägen och lämnat de rykande resterna av en gammal lada till Axel Svensson och hans far.

– Vi håller koll så att det inte tar sig, suckar Axel. Det har börjat ryka igen, men det är nog ingen fara.

Axel Svensson upptäckte att det brann genom att han hörde eternitplattorna på taket till ladan smälla.

– Det lät som fyrverkerier, men när jag gick såg jag röken. Först uppfattade jag det som att det var från något av bostadshusen här, men det var vår förrådslänga.

Han är nedstämd efter branden.

– Det är ett stycke historia som försvinner. Emil Teodor Ludvigsson, en släkting till mig köpte marken för länge sedan och startade en träförädlingsfirma. Det var när järnvägen kom hit runt sekelskiftet och företaget växte. Ludvigsson Trä blev till Kalmar Trä som köptes upp av Beijers.

– Mangårdsbyggnaden byggdes 1906 och nu finns bara den och den stora ladan kvar.

För det är inte första gången det brinner på Axel Svenssons ägor på Stinsvägen i Förlösa.

30 december 2016 brann en gammal lada ner till grunden och 25 mars 2017 brann ett gammalt stall ner. Och så nu när den gamla ladugård brann.

Själva byggnaden som brann var en gammal lada som numera inte användes till annat än förråd.

– I de två första byggnaderna som brann fanns inget av direkt värde, men den här gången var det annorlunda. Det var en stor lada som vi använde som garage och förråd. Det fanns en veteran-Corvette, en traktor, åkgräsklippare och så en massa gamla saker som säkert var 100 år gamla.

Tre bränder på tre år går honom orolig och undrande.

– Första gången det brann i december 2016, tänkte jag inte så mycket på det. Men nästa gång, när stallet brann några månader senare började man ju fundera.

– Man blir lite paranoid och tror att det är någon som vill åt oss. Man känner sig utsatt självklart.

Han ser det som otroligt att någon av bränderna har naturliga orsaker.

– Det har inte funnits någon el eller maskiner med förbränningsmotor som kunnat orsaka bränderna i någon av byggnaderna.

– Förut, runt tiden för de bränderna var det mycket ungdomsgäng här ute och brann ju även på flera andra ställen i Lindsdalstrakten, vid ställverket och vid skolan. Men nu har ingen av oss som bor här sett till några ungdomar, säger Axel Svensson.