Trenden går mot en allt hårdare arbetsmarknad

Artikeln publicerades 5 juni 2014.

Otrygghet har blivit en viktig drivkraft för förändring.

Men mot vad? Är det verkligen mot en typ av arbetsmarknad som är önskvärd eller ens rationell?

Det spelar roll vilken typ av jobb som skapas - inte bara att det skapas fler jobb av vilket typ som helst. Därför är det oroande att otrygga anställningar ökar.

Tillfälliga anställningar somSMS-jobb och springvikariat ökar i relation till fasta tjänster även under ekonomiskt bättre tider.

Atypiska anställningar verkar helt enkelt vara det nya svarta. Det är en motsättning till ambitioner om hög tillväxt, eftersom atypiska jobb ofta är mer lågproduktiva än andra.

Otrygga jobb finnsfrämst inom LO-yrken, till exempel inom detaljhandeln och kommunal sektor.

Fler kvinnor än män omfattas. Klass- och könsskillnader är också tydliga för arbetsrelaterad ohälsa.

Vilka tror du står största risken att råka ut för en olycka, bli sönderstressad eller nötas ut av sina arbetsuppgifter och/eller arbetsmiljö?

Återigen, arbetare och fler kvinnor än män. Arbetare löper dubbelt så hög risk än tjänstemän att bli sjukskrivna.

Men ökad pressgäller även tjänstemän och dem på ledande positioner.

Vi ”vobbar”, läser rapporter på kvällstid, kollar mailen på semestern, jobbar över när beställningarna ökar, hoppar in för en kollega som blivit sjuk.

Enligt TCO jobbar svenskarna fem miljoner timmar övertid varje vecka. Klart vi känner oss lite pressade.

Stressrelaterade sjukdomar ochdepressioner är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning.

En rad studier visar hälsorisker med stress och krav på ständig tillgänglighet. Emotionell utmattning, sämre fysisk hälsa och ökad risk för alkoholproblem är några symptom som kommer i bakvattnet.

Ohälsosamma miljöer ocharbetsuppgifter sliter ut människor i förtid. Dåliga löner och andra arbetsvillkor gör arbetstagarna konsumtionssvaga, omotiverade och benägna att byta till bättre jobb så fort tillfället dyker upp. Allt färre ska försörja alltfler.

Då måste villkoren i arbetslivet bli bättre för att så många som möjligt ska orka och få delta på arbetsmarknaden.

”Varan” arbetskraft kommer bli alltmer exklusiv och det börjar bli dags för arbetsgivarna att kamma sig och för politiken att ta ohälsa på allvar.

Vi har inte råd med en slit-och-släng-kultur på arbetsmarknaden.

 

Monika Arvidsson

Kolumnisten är utredningschef på arbetarrörelsens tankesmedja Tiden