Vad, hur och med vem?

Statsminister Reinfeldt har många frågor att svara på.
Statsminister Reinfeldt har många frågor att svara på.
Foto:

Naturligtvis lär de borgerliga väljarna mobiliseras mer ju närmare valet vi kommer. Men mycket litet – om ens något – pekar just nu på att regeringsalliansen skrapar ihop de åtråvärda 50 procenten som krävs för att bilda en majoritetsregering.

Det moderata försöket i början av veckan att hävda att alla reformer i fortsättningen ska finansieras ”krona för krona”, med antingen skattehöjningar eller nedskärningar, gör det dessutom svårare för småpartierna att profilera sig och klara riksdagsspärren.

Sammantaget ser detalltså mycket dystert ut för regeringen.

Snart måste därför statsminister Reinfeldt svara på frågan vilken parlamentarisk strategi han har inför nästa mandatperiod – särskilt om han vill undvika att, som idag, regera på Sverigedemokraternas olustiga nåder.

Självklart hade det varit betydligt mer intressant att få veta vilken politik som Reinfeldts parti och regeringen tänkte genomföra under nästa mandatperiod. Det är ändå det som väljarna i grunden vill, kan och bör få ta ställning till.

Men att döma av de bistra besked som getts i veckan tycks det inte finnas någonting matnyttigt i ladorna för alliansens del. Inför de utmaningar som finns vad gäller arbetslösheten och resursbristerna i välfärden gör man halt och hoppas att konjunkturen ska lösa alla problem.

Reinfeldt har ju dessutom själv flaggat för en valrörelse där väljarna i avsaknad av politiska skillnader och besked enbart ska få ta ställning i förtroendefrågan mellan honom om Stefan Löfven samt mellan Anders Borg och Magdalena Andersson.

De tre frågorsom Reinfeldt vid upprepade tillfällen och med illa dold förtjusning ställde till Mona Sahlin inför valrörelsen år 2010 var: Vad skall du göra? Hur skall du göra det? Och med vem skall du göra det?

Statsministerkandidaten och moderatledaren Fredrik Reinfeldt blir nu själv, i valrörelsen 2014, svaren skyldig. Somliga tvingas alltså, fortare än de hade kunnat ana, äta upp den soppa de en gång spottade i.

Stefan Löfven har för sin del, med sitt partis besked i regeringsfrågan, visat den känsla av ansvar och omdöme som måste prägla en statsminister.

S-ledaren har demonstrerat den öppna attityd kring olika regerings-alternativ och samarbeten som kan komma att behövas för att hantera väljarnas i val uttryckta vilja.

Reinfeldt har inte gjort det.

Han står styvnackat kvar vid att det är de fyra allianspartierna som gäller och att allt annat är uteslutet; trots att alliansen, som sagt, just nu bara samlar ihop 30 procent av väljarkåren.

Ansvar för Sverige kan det inte sägas representera.