Ambulansen finns till hands som ett rullande sjukhus

På jobbet i landstinget Artikeln publicerades
Ambulanssjuksköterskan Peter Johansson visar den smidiga och automatiska stolen i lättvårdsambulansen. "Det sparar kroppen från tunga lyft", säger han.
Foto:Linn Alvarström
Ambulanssjuksköterskan Peter Johansson visar den smidiga och automatiska stolen i lättvårdsambulansen. "Det sparar kroppen från tunga lyft", säger han.

Mitt under den dagliga kontrollen av utrustningen i ambulansen, går larmet. Ett prio 1-larm. Det är akut. Blåljus och siren på och sedan bär det iväg i rasande fart.

Men morgonen börjar betydligt lugnare än så. Folk samlas vid kaffemaskinen och matlådor ställs in i kylen. Vid 8-tiden har alla kommit på plats i mötesrummet och de som jobbat natt meddelar att det varit lugnt.

– Vi fick åka ut vid 6-tiden, men innan dess har det inte varit något. Så nu kommer man hem utvilad inför helgen, säger en av nattjobbarna.

Andreas Gabrielsson, som är chef för ambulansstationerna i Oskarshamn, Högsby och Ålem, ger lite information om kommande utbildningar och så tar han fram en konstig mojäng och trycker på knappen.

– Den här ska vi ha och ställa ut vid olyckor och så, så att andra trafikanter ser oss, säger han och håller upp en rund lysande varningslampa som ska användas i stället för nödblossen.

På stationen i Oskarshamn är det 26 heltidsanställda ambulanssjuksköterskor och ambulanssjukvårdare. Och flera av dem har jobbat i många år. Det märks på stämningen, det är liksom familjärt och trevligt med många skratt.

– Jag har varit här i 22 år, berättar ambulanssjuksköterskan Agneta Fager efter att mötet slutat.

– Och jag har varit här sedan 2001. Det fanns ett behov av ambulanssjuksköterskor då, så jag provåkte lite och på den vägen är det, säger Therese Borgernäs, ambulanssjuksköterska.

Var och en vet exakt vad som ska göras. Varje morgon går personalen igenom all utrustning som finns i ambulanserna. Två och två tar de hand om det som ska kollas och checkas av. Finns alla läkemedel där? Är syrgastuben som den ska?

– Det är ett himla roligt jobb. Att få jobba med människor, de viktiga mötena, det brinner jag för, säger Agneta Fager.

– Ingen dag är den andra lik, säger Therese Borgernäs.

– Vissa dagar är det superlugnt, andra dagar får man sitta konstant i bilen, säger Tommy Wallin, ambulanssjukvårdare.

Plötsligt ringer det i mobilerna. Det är ett larm. Agneta och Tommy hoppar in i bilen. En kvinna måste ha en akut tid för kirurgi. Oskarshamns sjukhus kan inte ta emot sådana patienter. Hon måste åka med ambulans till lasarettet i Kalmar. Nu går det undan. Blåljus och sirener går i gång och så kör de iväg.

– Det här var det jag menade förut, man vet ju aldrig vad man får åka på. Vi kan utföra mycket sjukvård i ambulansen, under resans gång. Vi är ju som ett rullande akutsjukhus. Att kunna göra akuta åtgärder som snabbt leder till resultat är intressant, säger Therese Borgernäs.

– Man är alltid två stycken i en ambulans. Det är krav på att det alltid ska vara en sjuksköterska med.

Ambulanspersonalen är ofta, tillsammans med räddningstjänsten, först på plats vid olyckor. Och det finns olyckor och händelser som etsar sig fast i minnet, som man aldrig glömmer, menar Therese Borgernäs.

– När något barn skadas, när det är trauma där barn är inblandade är hemskt, fruktansvärt. Alltid efter sådana traumatiska upplevelser har vi samtal om det som hänt. Alla som har varit inblandade kommer till tals och berättar hur de har upplevt situationen. Och mår man dåligt av händelsen så är det väldigt viktigt att man får den hjälp man behöver för att kunna släppa det så gott det går, säger Therese Borgernäs.

När det inte rör sig om akuta insatser så har stationen i Oskarshamn en rätt så nytillkommen och välbehövlig hjälp, lättvårdsambulansen. Den här dagen är det ambulanssjuksköterskan Peter Johansson som har ansvaret för den.

– Med den här ambulansen kan vi åka ut på lättare sjukvårdslarm. Men främst kan vi avlasta den vanliga ambulansen från transporter mellan sjukhus, säger han.

– Det kanske är patienter som har infektioner som inte kan åka färdtjänst, eller som har svårt att sitta upp och behöver åka med oss. Vi kan ju ge smärtstillande på vägen.

Nu får även Peter ett larm. En man har larmat om att hans fru ramlat. Det är inte akut, men ändå lite brådskande.

– Är det ett akut larm så lämnar man allt man har och sticker på en gång. Är det ett prio 2-larm är det brådskande, men inte akut. Då kanske man hinner äta färdigt maten. Är det ett prio 3-larm handlar det om transport och då kan man både hinna äta upp maten och diska efter sig innan man far iväg, säger Therese Borgernäs och ler.