En utflykt till en svunnen tid

Stensjö by Artikeln publicerades
Som en border collie i fårhagen springer Ida Sjöberg, 4 år, efter en skock lammungar i hopp om att få klappa.
Foto: Andreas Bendroth
Som en border collie i fårhagen springer Ida Sjöberg, 4 år, efter en skock lammungar i hopp om att få klappa.

Med påsken kom det vackra vårvädret och många påsklediga barnfamiljer passade på att ta en utflykt till Stensjö by.

Våren blir kanske aldrig så pass levande och vacker som på landet. Och det är kanske därför många familjer väljer att som första vårutflykt ta sig till Stensjö by, en mil norr om Oskarshamn. Här känns det som att tiden har stått stilla. Grusvägarna slingrar sig genom en klunga av röda hus med vita knutar som andas en svunnen tid. I hagarna betar kor, får och hästar och på bygatan kommer ladugårdskatterna springandes.

– Det är verkligen en idyll, säger Anna Rydhage som tillsammans med sin familj har tagit med sig fika och satt sig mitt i det öppna landskapet bland gärdesgårdar och smålandssten.

Stensjö by hölls inom samma släkt i sju generationer. Ända fram tills att sista jordbruket lades ned 1951. Stensjö kunde ha blivit en ödeby som många andra där bebyggelsen fått förfalla och brukningsmarkerna förvandlats till skog. Men en i ägarsläkten, Erik Stensiö, hade blivit professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och lyckades skapa ett intresse för byn så att den unika miljön kunde räddas. 1963 stod Kungliga Vitterhetsakademien som ägare till merparten av byn och gör så fortfarande.

Apropå generationer så var det generationer med människor som var på utflykt denna varma, soliga påskafton.

Mor- och farföräldrar som en gång tog med sina barn på utflykt till Stensjö by var nu tillbaka, men hade denna gång både barn och barnbarn med sig.

Göteborg, Växjö och Norrköping, var bara några av de städer som familjerna kom ifrån, men alla med rötter i och omkring Oskarshamn.

– Man är hemma över påskhelgen och då passar man på att göra en utflykt. Jag har nog inte varit här sedan jag själv var liten, säger Josefine Svensson från Göteborg samtidigt som hon tittar till sonen Malte, 2 år, som med händerna i byxfickan rör sig vant inne i fårhagen.

– Vi har visst fött fram en liten bondpojke, säger pappa Simon och skrattar.