Från USA till Döderhultarns ateljé

Oskarshamn Artikeln publicerades
I omkring 15 år har Jean Norrby guidat besökare i Döderhultarns ateljé. -Han har verkligen fått en speciellt plats i mitt hjärta, säger hon.
Foto: Erika Werner
I omkring 15 år har Jean Norrby guidat besökare i Döderhultarns ateljé. -Han har verkligen fått en speciellt plats i mitt hjärta, säger hon.

Amerikanskan Jean Norrby har under många år hållit guidade turer i Döderhultarns ateljé. Vi har pratat med henne om hur det kom sig att hon hamnade i Oskarshamn, och varför hon är så fascinerad av konstnären och hans liv.

Den som gått visning i Döderhultarns ateljé kanske har reagerat på att guiden har en engelsk brytning, och undrat hur det kommer sig. Då är det förmodligen amerikanskan Jean Norrby, som stått för visningen. Jean Norrby som ursprungligen kommer från Portland i delstaten Oregon. Hon flyttade till Sverige och Oskarshamn på 1980-talet, och det var kärleken som förde henne hit.

Jean Norrby vid ingången till Döderhultarns ateljé, där han bodde från 1909 fram till sin död 1925.
Foto: Erika Werner
Jean Norrby vid ingången till Döderhultarns ateljé, där han bodde från 1909 fram till sin död 1925.

– Jag var utbytesstudent här mellan 1966-67 och bodde hos en svensk familj som hade en lantgård i Södertälje, utanför Stockholm. En av sönerna i familjen, Lars, blev sedan min äkta man, och det var han som var anledningen till att jag flyttade hit, säger Jean Norrby.

Men någon romans under den första vistelsen i Sverige, var det inte tal om för Jean Norrbys del, även om hon misstänker att Lars var intresserad redan från första början.

– Nej, det tog många år efter det att jag flyttat tillbaka till USA innan vi blev ett par och gifte oss. Men, våra familjer fortsatte ha tät kontakt efter att jag åkt hem, bland annat så kom Lars familj och besökte oss i USA. Och Lars jobbade sedan under många år på rederiet Johnson Line som sjöman, och då kom han alltid och besökte mig, när skeppet lade till i Portland, säger Jean Norrby

1983 flyttade Jean Norrby och hennes man till Oskarshamn, och här har de bott sedan dess. Paret har tre söner, och Jean Norrby berättar att intresset för Döderhultarn fick hon från sin äldste son, Nils-Erik.

På insidan av dörren till ateljén står det: ”Den Gud vill bevara är utan fara”
Foto: Erika Werner
På insidan av dörren till ateljén står det: ”Den Gud vill bevara är utan fara”

– Redan när Nils-Erik var ganska ung blev han väldigt intresserad av det gamla Oskarshamn och började läsa precis allt han kunde hitta om staden och hur det var förr. I och med det sökte han också upp ordföranden för Oskarshamns hembygdsförening, Magnus Ekstrand, för att försöka ta reda på mer. Hembygdsföreningen håller till i Döderhultarns lokaler och är också ansvariga för skötseln av ateljén, och det var på det sättet jag upptäckte Döderhultarn. Jag tyckte redan från första början att han var en väldigt fascinerande människa, säger Jean Norrby.

Jean Norrby är väl påläst om Döderhultarn, eller Axel Petersson som han egentligen hette, och det är tydligt att han gjort ett djupt intryck på henne.

– Han har verkligen fått en särskild plats i mitt hjärta. Mycket för att han var så dubbelsidig. Jag vet att han hade rykte om sig att vara grov och stötande, men han var så mycket annat också. Bland annat stod han sin mamma väldigt nära, och så var han en stor djurvän. Hans skulpturer tycker jag också visar att han även hade en mycket känslig sida. Det är alla de där bitarna som gör att jag tycker så mycket om honom, både att han ansågs som lite udda och avig, men också alla hans andra drag, som tydligt visar hur sammansatta och komplexa vi människor är, säger Jean Norrby.

Ett av Axel Peterssons plommonstop hänger fortfarande kvar
Foto: Erika Werner
Ett av Axel Peterssons plommonstop hänger fortfarande kvar

Jean Norrby har hållit guidade visningar i ateljén i omkring 15 år. Det lilla rummet fungerade både som hem och ateljé för Döderhultarn, och där bodde han från 1909 fram till sin död 1925. Rummet har inte plats för så många möbler, men här finns bland annat Döderhultarns arbetsstol, och så förstås bordet där han hade sin redskap och ställde sina skulpturer. Jean Norrby berättar att trots att Döderhultarn på senare år fick det lite bättre ställt, och hade kunnat flytta till något större, så valde han att bo kvar i sin ”lilla kista”, som han kallade ateljén.

Jean Norrby säger också att även det oftast inte är så många som besöker ateljén, tror hon ändå att de flesta Oskarshamnsbor är väl medvetna om vem Döderhultarn var, och att många besökt ateljén åtminstone någon gång.

– De flesta har nog varit här med skolan. Och ibland händer det att vi har riktigt många besökare här, under våren var det bland annat en grupp på 48 personer som var och besökte ateljén, säger Jean Norrby och tittar i pärmen med förteckningen över datum och antal besökare.

På hembygdsföreningens hemsida finns mer information om visningar av Döderhultarns ateljé.

Döderhultarns ateljé. I dörröppningen till höger syns trappan som leder upp till ateljén.
Foto: Peter Rosén
Döderhultarns ateljé. I dörröppningen till höger syns trappan som leder upp till ateljén.

 

.