Jurist från Ukraina kämpar för att stoppa utvisningen av 6-åriga Denis

Oskarshamn Artikeln publicerades
Juristen Natalya Denysenko har skickat ett öppet brev till Ukrainas barnombudsman för att stoppa utvisningen av den 6-åriga pojken Denis, vars mamma dog i våras.
Foto: Muhamed Abdulrahim
Juristen Natalya Denysenko har skickat ett öppet brev till Ukrainas barnombudsman för att stoppa utvisningen av den 6-åriga pojken Denis, vars mamma dog i våras.

Beskedet att den 6-åriga ukrainska pojken Denis efter sin mors död skulle utvisas till sitt hemland, där han förmodligen skulle hamna på ett barnhem, har väckt starka känslor.

En av alla som har tagit strid för att stoppa pojkens utvisning är Oskarshamnsbon Natalya Denysenko, som har jobbat med insatser riktade till barnhem i Ukraina.

– Tusentals ukrainska mammor är är beredda att demonstrera för att få pojken att stanna i Sverige, säger hon.

På ett anslag i en skola i Ukraina har det häftats fast ett ark med en anspråkslös efterlysning till personal och elever.

Av texten framgår att ett i närheten beläget barnhem är i behov av extra resurser, och att man därför ska genomföra en insamling för att hjälpa dem på traven. Eleverna i första klass ombeds att ta med sig pennor, papper, kartong och lim. Och eleverna i de övre klasserna uppmanas samla in mat och kläder - gryn, konserver och juice; tvättmedel, tvål, tandkräm och tandborstar.

Natalya Denysenko visar upp en bild av anslaget, där hon sitter framåtlutad i en espressohousefåtölj, med en bekymrat rynkad panna ovanför ett par kraftiga svarta glasögonbågar. Hon säger att liknande budskap möter ens blick vart man än rör i Ukraina - det må vara Kiev eller Odessa, det må vara en småstad vid den ryska gränsen.

– De ukrainska myndigheterna har inte råd att bekosta barnhemsverksamheterna, och därför måste barnhemmen söka finansiering och hjälp utifrån för att köpa in förnödenheter till barnen.

– Allt som allt får varje barn inte mer än 1 000 kronor om året av myndigheterna, och det ska täcka varenda sak. Mat, kläder, skolböcker, och det säger ju sig självt att man inte kommer långt med den summan, säger Natalya Denysenko.

I måndags publicerade Expressen en artikel där det framgick att en 6-årig pojke vid namn Denis, vars mor dog i mars, skulle utvisas till Ukraina. Utvisningsbeslutet hade fattats av Migrationsverket innan mammans frånfälle, och eftersom han saknade nära anhöriga i Ukraina skulle han, om utställningen verkställs, med stor sannolikhet hamna på ett av dessa barnhem.

Många reagerade på dessa uppgifter - inte minst av det skälet att pojkens båda morföräldrar bor i Sverige. Och efter att en namninsamling initierats för att få Migrationsverket att ompröva beslutet - i dags dato har omkring 66 000 personer skrivit under - beslutade myndigheten att inhibera ärendet; det vill säga, utvisningen läggs på is under den tid som det tar att företa en ny utredning.

En grupp som snabbt skred till verket för att sätta stopp för utvisningen är, med Natalya Denysenkos ord, den inte helt numerärt obetydliga gruppen ”rysk- och ukranisktalande mammor i Skandinavien”. En grupp som hon själv tillhör.

– Vi är nog omkring 6 000, och vi har en sluten Facebookgrupp, där vi på en gång organiserade oss för att hjälpa Denis att stanna i Sverige. Alla som kommer från de gamla sovjetstaterna vet hur illa det är på barnhemmen i våra hemländer, och därför skrev vi alla under namninsamlingen och vi är beredda att gå ut och demonstrera om det krävs. Och själv har jag skrivit ett öppet brev till Ukrainas barnombudsman för att hjälpa Denis, säger Natalya Denysenko.

Det var för tre år sedan som Natalya Denysenko flyttade till Sverige med sin då sexårige son efter ha träffat en man boende i Oskarshamn, där hon nu är anställd av Lernia som kontrollant på Scania. I Kiev, där hon bott fram till dess, hade hon länge jobbat vid det ukrainska juristsamfundet - hon är själv utbildad jurist - innan hon, två år innan flytten till Sverige, anställdes av Forum of Young People in Ukraine.

Under den tiden arbetade hon framför allt med olika biståndsprojekt riktade mot Ukrainas mångtaliga barnhem, vilket givit henne en god inblick i de verksamheter inom vilka omkring 100 000 barn i dag är placerade.

– Det är nog svårt för folk i Sverige att förstå hur de här barnen har det. På barnhemmen, som är uppdelade mellan hem för barn i åldrarna 0 till 4, och hem för barn från 4 till 18, kan det placeras så många som 200-300 barn. Där jobbar sedan max 20 vuxna, varav de flesta är kökspersonal och några stycken är lärare - de flesta är tvungna att gå i skolan där - och därför är kontakten med vuxna försvinnande liten, säger Natalya Denysenko.

Enligt den ukrainska nyhetsbyrån Unian räknar organisationen Ukraine without Orphans Alliance med att omkring 6 500 av de ungefär 100 000 barnhemsbarnen de kommande åren kan komma att bli adopterade. Men för den majoritet som inte har den turen väntar i de flesta fall en hård framtid - organisationen uppskattar att 25 000 av dessa kommer att bli hemlösa den dagen de lämnar barnhemmen, då myndigheterna inte har råd att alla förse mer än en bråkdel av de unga vuxna med tillfälliga boenden.

– På grund av resursbristerna får barnen inte lära sig basala saker som att laga mat, tvätta eller att söka jobb. Så när de lämnar boendena är det många som blir missbrukare eller hamnar i kriminalitet, om de inte påbörjar ett specialanpassat gymnasium där de kan utbilda sig till att bli exempelvis kokare eller städare, säger Natalya Denysenko.

Vid flera tillfällen har Natalya Denysenko besökt barnhem runt om i landet, för att prata med barnen, leka med dem och följa med dem ut på stan och handla. Och barnen är enligt hennes erfarenhet ofta hårt ansatta.

– Barnen är tysta och när man frågar dem om de ätit tittar de bara på varandra. Och mobbningen är oerhört vanligt förekommande, och den psykiska pressen är för många väldigt stor. Det finns ingen de kan ty sig till, de måste klara sig helt själva, säger Natalya Denysenko och fortsätter:

– Tanken på att man ska skicka tillbaka en 6-åring till en sådan miljö gör mig som förälder oerhört upprörd. Barnen blir i många fall slagna av personalen om de inte gör som de blir tillsagda, och det är absolut ingen som gör något åt saken. Jag har förståelse för att det är svårt för Migrationsverket att fatta korrekta beslut i alla lägen, men om Denis inte får stanna i Sverige blir jag djupt besviken.

– Men förhoppningsvis tar myndigheterna sitt förnuft till fånga, säger Natalya Denysenko.