Muskelsjuk pojke riskerar att förlora sin personliga assistent

Oskarshamn Artikeln publicerades
15-åriga Kevin Karlssons föräldrar kämpar för att han ska få behålla sin personliga assistent, fotbollsspelaren Sonny Karlsson, när han börjar gymnasiet.
Foto: Muhammed Abdulrahim
15-åriga Kevin Karlssons föräldrar kämpar för att han ska få behålla sin personliga assistent, fotbollsspelaren Sonny Karlsson, när han börjar gymnasiet.

15-åriga Kevin, som lider av en svår muskelsjukdom, har efter ha kämpat med skolan i många år återvunnit sitt framtidshopp genom Oskarhamns AIK:s Sonny Karlsson, som sedan tre månader tillbaka jobbar som hans personliga assistent.

Men när han påbörjar Oscarsgymnasiet nästa år får Sonny Karlsson inte lov att fortsätta sitt arbete med Kevin till följd av de ökade kostnader som det skulle medföra.

– Om Sonny inte får följa med mig ger jag upp, säger Kevin.

Kevin Karlsson, 15, går i nionde klass på Kristinebergsskolan.

Han lider av Duchennes muskeldystrofi, en sjukdom som drabbar omkring tio personer om året i Sverige och som medför att muskelmassan i kroppen långsamt bryts ner.

Kevins skolgång har i hög grad blivit lidande till följd av hans kroppsliga tillstånd, och han har sedan många år tillbaka varit beroende av personliga assistenter för sin skolnärvaro.

Men det dröjde innan bitarna föll på plats i fråga om kemin mellan Kevin och det stora antalet assistenter som avlöst varandra. Och givet hans kroppsliga förmågors gradvisa nedbrytning har tanken på en påbörjad gymnasieutbildning avfärdats såsom orimlig.

Kevins föräldrar har likväl försökt uppmuntra honom att engagera sig för skolarbetet, men ofta har han värjt för att gå till skolan, som för honom har framstått som en otrygg miljö där han, med sina speciella behov, har osynliggjorts.

Men situationen tog en ny vändning i somras, när Sonny Karlsson, anfallare i Oskarshamns AIK, äntrade Kevins liv. Sonny Karlsson tog då - efter att ha förmedlats tjänsten genom fotbollslaget - över rollen som Kevins personliga assistent, en roll som, vilket det snart skulle visa sig, var som skräddarsydd för målskytten.

– Plötsligt var Kevin som en annan kille. Vi kunde märka av en helt ny drivkraft, han började tala om framtiden. Och när jag var på ett skolmöte för någon vecka sedan fick jag från skolpersonalen höra att han har sagt att han vill gå på gymnasiet. Tidigare har det varit helt uteslutet, säger Kevins pappa Mathias Karlsson.

Kevin tillsammans med sin personliga assistent Sonny Karlsson och sin far Mathias Karlsson utanför Kristinebergsskolan.
Foto: Muhammed Abdulrahim
Kevin tillsammans med sin personliga assistent Sonny Karlsson och sin far Mathias Karlsson utanför Kristinebergsskolan.

Sonny Karlsson, som tidigare har jobbat med barn och unga i bland annat Göteborg, säger att hans egna svåra uppväxtförhållanden hjälper honom att relatera till den känsla av utsatthet som Kevin har levt med. Och tillsammans har de de satt upp mål för Kevin: att han bli behörig till ett gymnasium, och att han ska studera fordonsrelaterad design.

– Jag är väldigt målmedveten av mig. Jag har inte pressat honom, men jag är väldigt bra på att hitta rätt punkter hos folk och att hjälpa med i rätt riktning. Och har jag lovat att jag ska hjälpa Kevin, då vet han att jag kommer att göra det, säger Sonny Karlsson, varpå Kevin tar vid:

– Det har blivit roligt att gå i skolan nu. Jag känner mig trygg med Sonny, säger Kevin.

Nu står emellertid Kevin inför ett problem.

Hans föräldrar har på Kevins begäran ansökt om att Sonny Karlsson ska få fortsätta som hans personliga assistent på Oscarsgymnasiet, en begäran som enligt hans far ska ha tagits emot med ett blankt nej.

– Sonny har utfört mirakel med Kevin, vilket alla kan se: skolpersonalen, vi i familjen. Och det är inte bara vi som bett om att Sonny ska få följa med Kevin; Kristinebergsskolans personal bad om detsamma under deras överlämning för en tid sedan, säger Mathias Karlsson och fortsätter:

– Men saken är den att de redan har anställda assistenter på skolan, och de säger att de måste värna om dem i första hand, och att de därför inte kan ta in Sonny också, om inget händer framöver. Och med tanke på hur svårt det har varit för oss att hitta rätt person för Sonny skulle det här riskera att äventyra hans skolgång. Inte minst eftersom han också har ADHD, vilket gör att han behöver fasta rutiner och trygghet för att klara skolgången, säger han.

Kevin själv säger att det är inte lönt att han stannar kvar i skolan om Sonny Karlsson försvinner.

– I sådana fall ger jag upp, säger Kevin.

Mathias Karlsson säger att han och hans fru i en månad har försökt inskärpa behovet av att Sonny Karlsson ska få följa med Kevin upp i klasserna, men att de har predikat för döva öron.

– Det enda responsen vi får är: ”vi får se hur det blir”, eller ”vi har inte tid att fixa med det nu”. Men för Kevins skull måste vi ordna det här så snart det går. Han kommer hem och gråter efter skolan för att han inte kommer att få ha kvar Sonny, och om det här inte löser sig finns risken att han helt förlorar motivationen igen, säger Mathias Karlsson.

Sonny Karlsson själv är upprörd över den likgiltighet varmed han upplever att Oscarsgymnasiet bemöter Kevin. Och han säger att han troligen kommer att lämna Oskarshamn till sommaren, när hans anställning som personlig assistent löper ut, om skolledningen inte ändrar sig.

– Jag har kommit dithän att jag sätter Kevin före min fotbollskarriär. Och jag tycker att det är fruktansvärt att man inte bryr sig mer om Kevin än så här från skolans sida; det är som att de skiter i vad han tycker och tänker och känner, säger han och fortsätter:

– Jag ser ingen jävla trygghet för Kevin som det är nu. Här är det någon gubbe bakom ett skrivbord som fattat det här beslutet, som inte bryr sig om Kevin, och jag kanske låter kaxig nu när jag säger det, men jag kan säga det till hans ansikte: vem är han att ta det här beslutet? säger Sonny Karlsson.

Men Kevin själv säger han att försöker att vara hoppfull.

– Vi kommer att vinna, säger Kevin.