Oväntat många barn fick byta familjehem

Oskarshamn Artikeln publicerades
Stadshuset i Oskarshamn.
Stadshuset i Oskarshamn.

19 avbrutna familjehemsplaceringar i Oskarshamns kommun har granskats av en extern utredare, som överraskades av att relativt många barn varit med om flera sammanbrott och omplaceringar.

I våras fick konsulten Marianne Forslund i uppdrag av individ- och familjeomsorgens chef att genomlysa 19 ärenden rörande avbrutna familjehemsplaceringar i kommunen.

Några månader tidigare hade det uppmärksammats på placeringsenheten att många familjehemsplaceringar avbrutits under det gångna året.

Konsultens uppdrag blev att bedöma om 19 placeringar, varav de flesta avslutades under 2016 eller våren 2018, var att betrakta som sammanbrott. Definitionen av ett sammanbrott är att vården eller behandlingen oavsiktligt avslutats och det är uppenbart att avslutet inte planerats från socialtjänstens sida.

Genomlysningen omfattar tio flickor, nio pojkar och totalt nitton familjehem. Marianne Forslund har både granskat dokumentation och varit i kontakt med familjehemmen för att få deras bild av de omständigheter som lett fram till att placeringen avslutades.

13 av 19 barn bedöms ha varit med om minst ett sammanbrott.

”Det förefaller inte vara en anmärkningsvärt hög siffra. Däremot har jag överraskats över att en hög andel av barnen varit med om flera sammanbrott och omplaceringar. De aktuella barnen är ofta flickor med psykisk/psykiatrisk problematik i kombination med skolproblem.”

Samtliga tio flickor och sex av nio pojkar har varit med om mer än en placering.

”Det är bara tre barn som varit placerade i ett enda familjehem.”

Sju barn har varit placerade på två ställen och åtta barn på minst tre ställen.

”Den som flyttat flest gånger har varit på 12 ställen förutom den biologiska familjen.”

Separationerna påverkar barnens självbild och leder sannolikt till en bristande tillit till omvärlden.

”Vem som tagit initiativ till sammanbrottet/avslutningen har säkerligen betydelse för barnets känsla efteråt. Det torde vara särskilt påfrestande för barnet om det är familjehemmet som avslutar placeringen. I några fall verkar barnet ha trott att en jourplacering skulle bli permanent och är mycket ledsna över detta.”

Marianne Forslunds huvudintryck är att socialtjänstens arbete präglas av professionalism, kompetens och erfarenhet.

”Det finns utvecklingsområden, men med tanke på personalens gedigna kompetens och att även familjehemmen har lång erfarenhet, bör det inte vara någon svårighet att ta itu med dessa.”

En av hennes rekommendationer är att noga överväga om familjehemsvård är rätt placeringsform för traumatiserade barn med allvarliga beteendestörningar som varit med om flera tidigare placeringar.

”Den moderna hjärnforskningen visar att barn som upplevt många separationer har svårt att tillgodogöra sig familjehemmens stöd och kan behöva professionell, psykoterapeutisk behandling innan en placering.”