Tågklareraren ville se nytt stationshus

Oskarshamn Artikeln publicerades
Många ville titta närmare på det nygamla stationshuset. Avgående kommunalrådet Peter Wretlund konstaterade med en tår i ögonvrån att det var hans sista invigning.
Foto:Lotta Zaar
Många ville titta närmare på det nygamla stationshuset. Avgående kommunalrådet Peter Wretlund konstaterade med en tår i ögonvrån att det var hans sista invigning.

Fram till 1990 var Ragnar Johansson tågklarerare i Oskarshamn. På lördagen var han med på nyinvigningen. Han minns när stationshuset hade eget väntrum för första klass.

– När jag slutade hade vi tio tåg per dag till Nässjö och Linköping, säger Ragnar Johansson.

Han berättar om krokarna i taket som användes för att hänga upp cyklar som Gotlandsresenärerna hade med sig. I dag är krokarna en intressant inredningsdetalj i stationshusets servering.

Ragnar kan upplysa om hur tågtransporter sköttes en gång i tiden. Det snabbaste var expressgods.

– Då fick vi titta på var och när bytena skulle ske mellan de olika tågen.

Näst snabbast var ilgods, sedan fraktgods och sist resgods.

– Då polletterade man godset på samma tåg som man själv reste med.

Ragnar var i många år arbetskamrat med Bengt Nilsson.

Han lever inte längre, men dottern Catarina Carlsson hade åkt från Karlskrona för att vara med på stationshusets invigning.

– Min pappa var också tågklarerare. Han jobbade inne på expeditionen, sålde biljetter och vinkade av tåg.

Catarina minns särskilt när Gotlandsfärjan bytte turlista mellan sommar- och vintertrafik.

– Då var det alltid resenärer som fastnade i Oskarshamn. Pappa tog med dem hem till oss.

Att arbeta på stationen hade sina fördelar.

– I källaren utanför pannrummet fanns ett pingisbord, minns Ragnar.

Där talade lokalhistorikern Thomas Gren om järnvägen genom tiderna.

– Han har enorma kunskaper ju, säger en imponerad landshövding efter att ha lyssnat på föredraget.

Thomas Carlzon berättade att han och länsstyrelsen är måna om att ha goda relationer till Oskarshamn.

– Det är bra att ha en tidig dialog i alla ärenden.

Länsantikvarien Birgitta Eriksson har varit involverad i husets renovering eftersom det är ett byggnadsminne.

– Jag tycker att det har blivit riktigt bra. Man får ge och ta i en sådan här process. Man har återskapat vissa delar som gör att besökaren förstår byggnadens arkitektur.