TT-Feature

Hasselbladspriset till Oscar Muñoz

TT-Feature Artikeln publicerades
5 bilder

Vad återstår efter en ändlös serie av våld, mord och förvirring? Förgänglighet, svarar årets Hasselbladspristagare - den colombianske konstnären Oscar Muñoz. - Jag är mycket entusiastisk över priset.(TT)

Ansikten från dödsrunor som plötsligt framträder genom ett andetag framför spegeln. Och sedan lika snabbt försvinner igen. Porträtt målade med vatten som dunstar från en het trottoar, spöklika figurer på duschdraperier.

Oscar Muñoz verk "erbjuder en metafor för människans varande". Så skriver Hasselbladstiftelsen i sin motivering till valet av årets mottagare av det prestigefyllda fotopriset.

Själv ser sig Muñoz dock inte främst som fotograf.

– Det jag snarare sysslar med är att väcka tvivel om fotografiet, som en avbild av ett fruset ögonblick, är ett system för att minnas. Eller om minnet, bilderna som finns där, tysta, fångna i tiden, i själva verket är monument över glömskan, säger han över telefon från Colombia.

– Där någonstans placerar jag mig, i den motsägelsefulla och svårdefinierade punkten som har att göra med situationen att fånga, förpacka, fixera bilden.

"Beroende av oss"

Oscar Muñoz konstaterar att fotografiet är ett av människans mest framstående verktyg för att uppnå drömmen om att lämna ett avtryck som består bortom det egna livet. Erövringen av ögonblicket är en fantastisk bedrift, säger han.

Men samtidigt blir fotografiet - i det enorma bildflöde som möter oss varje dag - sårbart.

– Bilden är beroende av att vi plockar fram den. Det är vi som förser den med en känsla, ett värde och en mening, säger Oscar Muñoz, och tillägger:

– Det är vi som avgör vilka bilder som består, på bekostnad av andra.

Därtill, påminner han, innebär möjligheten att manipulera bilder att det går att skapa rena lögner, falska verkligheter.

Öppna nya horisonter

Redan som konststudent i Cali på 1970-talet började Oscar Muñoz göra teckningar baserade på fotografier. Fotomediet har sedan kommit att spela en central roll i hans verk.

Att hans konst kretsar kring temat förgänglighet är ingen slump. Livets bräcklighet går inte att blunda för i ett samhälle där våldet härskat under femtio år av inbördeskrig.

– Vi talar om en mycket lång historia av händelser som liknar varandra, men som inte är identiska. Det skapar ett slags töcken, en glömska, som gör det svårt att se saker med klarhet. Gårdagen skymmer nuet, nuet skymmer framtiden.

TT: Vilken roll anser du att konstnären bör spela i samhället?

– För mig är en kritisk position mycket viktig. För att upprätthålla ett samtal, för att visa andra sidor av verkligheten som inte syns i medierna eller kanske inte får plats inom ramarna för kapitalismen. Att öppna för nya perspektiv och sätt att vara och göra - det är vad konstnärernas arbete bör bestå i.