TT-Feature

Henriksson litar till ögonblicket

TT-Feature Artikeln publicerades

Krister Henriksson håller sig i tre, möjligen fyra, ledstänger, när han läser Tennysons nyårsdikt på Skansen. Han kan den utantill, han förstår vartenda ord och han litar till ögonblicket. Kanske har han även nya skor.(TT)

Ombedd att berätta om hur han förbereder sig inför den två minuter långa direktsända och förhoppningsvis vältajmade diktläsningen i SVT erinrar han sig en recitation som han gjorde för många år sedan i Dramatens poesihörna. Han var ung och fick stöd av Margaretha Krook som undrade om han var nervös? Jo, det var han.

– "Det behöver du inte vara. Du ska få ett tips av mig", sade hon, berättar Krister Henriksson som återger hennes råd:

– "Köp ett par jävligt snygga pjuck. Då tittar kärringarna bara på pjucken, när de tittat klart på dem är du färdig och de har inte ens hört vad du läst."

Älskar "hugsvalelse"

Margaretha Krook skulle själv bli den första kvinnan i en vid det laget 100-årig tradition att få läsa Alfred Tennysons "Nyårsklockan" inför Skansenpubliken, och sedan 1977 även tv-tittarna.

Den allra viktigaste förberedelsen är dock att verkligen kunna dikten utantill betonar Krister Henriksson som reciterade den mer eller mindre direkt från minnet redan när han blev tillfrågad. Han älskar ålderdomliga strofer som "ring hugsvalelse till sargad barm".

– Visst är det fint? Varför skulle jag säga tröst i stället, hugsvalelse är ett väldigt vackert ord.

"Varför mig?"

Ändå hade han aldrig tänkt sig själv i rollen som diktuppläsare på Skansen.

– Det är ju gamla ciceroner som gör detta och den typen av skådespelare har jag inte känt mig så besläktad med. Ibland kan jag känna, varför frågar de mig? Är jag sådan? Jag har aldrig drömt om att stå på apberget och läsa nyårsdikt, men nu tycker jag att det är väldigt kul.