Tvåettan

Hur var ditt sommarlov?

Tvåettan Artikeln publicerades

"Kort info till allmänheten: I sommar kommer jag inte ha någon semester. När man är ledig i nio veckor är sommarlov ett bättre ord. Mitt sommarlov börjar om fyra timmar."

Inlägget på facebook vid lunchtid fredagen den 2 juni genererade muntra tillrop såsom "Det var det sjukaste jag hört".

Under några år har jag sparat lite semester årligen och nu utnyttjade jag detta. Till fullo. Nio veckor, 66 dagar, senare klev jag i måndags in på redaktionen och har sedan dess jobbat på att återanpassa mig till vardagen.

För trots att jag hållit mig inom landets gränser, endast lämnat länet för Sweden Rock Festival och Guns N' Roses i Stockholm, endast lämnat Öland ett fåtal gånger, så har jag hunnit med så mycket. Umgåtts med vänner och familj, ätit och druckit gott, solat och badat, joggat och promenerat, dansat och svettats.

Några höjdpunkter:

50-årskalas med maskeradtema. Deltagarna ska klä ut sig till något som har samma begynnelsebokstav som en själv. I brist på fantasi går jag till Partajbutiken och syns ett par dagar senare cykla runt på norra Öland utklädd till solros. Mycket uppskattad men tämligen osmidig dräkt som åker av när det är dags för dans.

Hårdrock på Stureplan. Dagen efter Guns-konserten frågar kompisen som bor i hufvudstaden om jag vet att det finns en renodlad rockklubb på Stureplan, platsen där folket med pengar på fickan hänger på ställen som Spy Bar och Sturecompagniet. Det låter absurt men visar sig vara helt sant. En trappa upp från Hell's Kitchen ligger Heaven's Gate där vi fascinerat betraktar renodlade hårdrockare, snofsigt uppklädda damer och stekare sida vid sida, på en klubb stort som ett vardagsrum, skråla med till låtar av Priest, Maiden och AC/DC.

Vi som älskar 90-talet. Endagarsfestivalen som förutom nedslag i Stockholm, Göteborg och Malmö även gästar Kalmar blir en riktig höjdare för oss som inte skäms för att sjunga med till gamla eurodanceklassiker. Strålande sol, massor av folk på gott humör och noll köer till barerna bäddar för succé. Och jäklar vad vi hoppar, studsar och dansar dagen lång till Aqua, Vengaboys, E-type och ett 20-tal andra artister. Att vänner och bekanta man inte sett ute på åratal har letat sig dit gör det ännu roligare.

Sofia Källgren i Gillberga stenbrott. Inte hade jag trott i början av 90-talet, när jag såg henne sjunga Phantom of the Opera på tv, att hon 25 år senare skulle framföra samma låt i stenbrottet där jag spenderat så många sommarlovsdagar med kompisarna? Hur häftigt som helst. Och vackert. Även om hon inte är lika tuff i mellansnacket som Axl Rose ("Jag är bra på att vara ett rövhål, och det är bra att veta vad man är bra på") så får sig publiken ett gott skratt när hon berättar om spelningar hon gjort i kyrkor där publiken inte får applådera. I en kyrka förklarade prästen att man istället kunde resa sig upp för att visa sin uppskattning. "Så mellan låtarna reste sig alla upp från kyrkbänkarna och stod där helt knäpptysta en stund innan de satte sig ned igen. Helt surrealistiskt!"

Ölands Marathon. Inför sista lördagen såg jag fram emot en dejt som var inbokad sedan en tid tillbaka. Ett par dagar innan meddelade dock tjejen i fråga att träffen var avblåst, hon hade hittat en trevligare karl. Snopet. Lätt besviken letade jag efter något annat att fokusera energin på, och upptäckte att Ölands Marathon skulle hållas just den dagen. Varför inte, tänkte jag, och lyckades genomföra min första mara någonsin. Ett minne för livet, utan tvekan. Till skillnad mot... öhh... ja, vad det nu var hon hette...