Kultur

Knöligt och hektiskt om Sherlock Holmes

Kultur Artikeln publicerades

Sherlock Holmes är ständigt aktuell, inte minst genom den TV-serie 2010‒17 där vi har fått se mästerdetektiven själv och hans hjälpreda doktor Watson spelas av Benedict Cumberbatch och Martin Freeman.

Året efter kom parodin Holmes & Watson som röstades fram som sämsta film under 2018, och just nu sätts pjäsen Sherlock Holmes ‒ det vita hjärtat upp på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen. Science fiction-fantaster avnjöt i TV-serien Star Trek: The Next Generation 1987‒94 androiden Data återkommande som Holmes och hjälteskurken Moriarty i kanske de allra bästa avsnitten, ”Elementary, Dear Data” och ”Ship in a Bottle”.

Mitt i denna Sherlock-mani kom Mattias Boström år 2013 ut med en tjock volym som behandlar allt mellan himmel och jord rörande sherlockiana, som pseudovetenskapen kallas om den värld som skapades av författaren Conan Doyle (1859‒1930). Boken utsågs av Svenska Deckarakademin till årets bästa fackbok. Nyligen kom andra upplagan ut, ”genomgripande omarbetad”. Det kom sig av översättningen till engelska 2017, och även i denna språkdräkt skördades stora kriminallitterära framgångar.

Boström följer framförallt Conan Doyles eget liv och dess efterspel. På så sätt är det mer av en bibliografi, även om Sherlock Holmes äventyr också vävs in och vad de ledde till i form av populärkultur. Allt dessa presenteras i inte mindre än 111 kapitel. De i genomsnitt bara drygt fyra sidor långa avsnitten bidrar till det textens fartfyllda, ja hektiska tempo.

Ändå finner åtminstone jag framställningen vara ganska knölig. Mängder av korta stycken, abrupta växlingar, ovidkommande fakta och omotiverade inskott stör läsupplevelsen och det förvånar mig att Boström i en recension påstås skriva ”väldigt bra”. Kanske gällde det upplagan 2013? Den senaste utgåvan verkar till och med påverkad av den engelska översättningen när det talas om ”bromsad hästkraft” (sid 211) och ”reflektionerna från det han gissade vara luftvärnsvapen” där det menas ”reflexer” bland andra anglicismer (sid 220).

Boström är onekligen beläst och sina källor redovisar han kapitelvis, vilket dock ofta gör det svårt att belägga enskilda påståenden. Även litteraturlistan är fyllig, men även specialister missar något ibland. Jag noterar han saknar Dorothy Sayers’ fina lilla samling På tal om Sherlock Holmes (recenserad i Östra Småland/Nyheterna 14 juni 2014).

Om man bortser från mina sura kommentarer om språk- och textbehandling är det ett faktum vi här ändå har en bok sprängfylld av sherlockiana för svenska läsare som säkert kan vara till glädje för många.

Bok

Från Holmes till Sherlock

Mattias Boström

(Piratförlaget)

Visa mer...