Debatt

Romerna behöver härbärge och arbete

Debatt ,
Det är inte många kronor de tiggande romerna får ihop, samtidigt som deras tillvaro även i övrigt blir allt besvärligare.
Foto:Emil Langvad/TT
Det är inte många kronor de tiggande romerna får ihop, samtidigt som deras tillvaro även i övrigt blir allt besvärligare.

Valen vi gör idag avgör vad barnen i kommande generationer läser i sina historieböcker. Diskriminering, fördomar och rasism riktat mot romer har förekommit i tusentals år i Europa.

Även i Sverige är behandlingen av romer en mörk, sorglig och pinsam historia. Tyvärr är det inget avslutat kapitel. Nu skrivs det nya rader. Platsen är Kalmar vintern 2016.

De som idag tigger i Sverige och andra relativt välmående europeiska länder är till stor del romer från främst Bulgarien och Rumänien. Romernas situation i hemländerna är bedrövlig; systematisk diskriminering och extrem fattigdom. Deras chans till utbildning och arbete med anständig lön är som regel obefintlig. De senaste åren, särskilt i och med den ekonomiska krisen, har förtrycket av romer ökat markant.

Mellan ovärdiga val blir att tigga, ibland långt hemifrån, det minst dåliga alternativet för familjens överlevnad. Förtvivlan och nöd driver fram vädjan till främmande människors välvilja. Känslor av förnedring trycks ner när barnen hemma är hungriga och saknar framtidsutsikter.

    I Kalmar har attityden mot romer hårdnat den senaste tiden. Efter att lägret vid Salve stängts har livsvillkoren för romerna ytterligare försämrats. Dessa människor tvingas nu varje dag flytta runt mellan olika parkeringar och rastplatser. Utan el har de svårt att tillaga varm mat och de sover i iskalla bilar och husvagnar. För att tvätta av sig lite och gå på toaletten är de hänvisade till köpcentrum och bensinmackar. Detta är en otrygg, hälsofarlig och inhuman tillvaro.

    Det finns knappast några enkla och snabba lösningar att komma till rätta med långvarig fattigdom och diskriminering. Det är självfallet romernas hemländer i östra Europa som är skyldiga att stoppa förtrycket av sin egen befolkning. EU har ett stort ansvar att se till att detta fullföljs. Men så länge romerna fortfarande är fattiga och bespottade i sina hemländer kommer några att söka sig en bättre försörjning här. Löften och förhoppningar om en bättre framtid mättar inte barn som är hungriga i detta nu.

    Under tiden kan vi inte blunda för nöden hos en medmänniska på gatan. Även Kalmar kommun har ett ansvar. Jag förväntar mig inte att borgerliga partier driver denna fråga. Solidaritet med förtryckta folk brukar inte vara deras grej. Men att ledande lokala socialdemokrater uppvisar avsaknad av moralisk kompass och en oförmåga till medmänsklighet när det gäller romer är nedslående.

    Runt om i Sverige har kommuner stått upp för människovärdet och erbjudit mer värdiga boendeformer som till exempel härbärgen. På flera av dessa ställen har vi idag resultaten från lyckade metoder och projekt som till exempel Crossroads och Mariefredsmodellen. Dessa visar att det går att bryta behovet av att tigga och istället skapa konkreta vägar till lönearbete. Att erbjuda nattlogi har många gånger varit en förutsättning för att lyckas.

    Vänsterpartiet vill att också Kalmar ska öppna ett härbärge för människor i tillfälligt behov av värme och tak över huvudet. Snön och kylan gör att ärendet är akut. Praktiskt kan det byggas upp i egen regi eller genom samarbete och bidrag till intresserad frivilligorganisation. Antal gäster regleras av antal sängar och storlek på lokalen. Inget konstigt med det. Det finns också beprövade och fungerande system hur en rättvis platsfördelning kan utformas. Att påstå att det saknas en ledig lokal i hela Kalmar kommun är inte seriöst. Det som saknas är politisk vilja och ansvarstagande från de andra partierna.

    Nu är vintern här. Julen står för dörren. För många är det en tid för omtanke och generositet. Myskvällar med nära och kära. Rikligt med mat och dryck. Utanför affären sitter en frusen tiggare på den kalla marken, vill inget hellre än att åka hem till sin familj men härdar ut då många svenskar brukar bli mer givmilda vid juletid. Ska Kalmar kommun sträcka ut en hand och ge även denna medmänniska en bit mat, möjlighet att duscha och en varm säng? Eller ska vi totalt nonchalera utsattheten och låta eftervärldens dom bli hård?

    Per Gawelund (V), ledamot i socialnämnden i Kalmar kommun