Insändare & Debatt

Är det meningsfullt att vara medlem i kyrkan?

Insändare & Debatt ,

Sedan millennieskiftet är Svenska kyrkan inte längre en statskyrka. Men vi ansluts fortfarande från födseln utan en medveten och fri ansökan om att bli medlemmar.

Och om man ska utträda förloras omedelbart de rättigheter som följer med att vara medlem. Däremot släpar skyldigheterna att betala kyrkoavgiften efter. En medlem som anmäler utträde efter 1 november får betala kyrkoavgift i 14 månader, men förlorar direkt sina rättigheter som medlem.

För att medlemmar ska lämna kyrkan och inte betala kyrkoavgift 2015 måste de skriftligen anmäla detta senast den 1 november. Nästa års kyrkoavgift, nu 1,64 kronor, varav 33 öre är en begravningsavgift som gäller även icke-medlemmar, bestäms av kyrkofullmäktige i november. Risk finns för höjning.

I senaste kyrkovalet 2013 deltog endast 12,9 procent av medlemmarna i Södermöre, dvs kretsen närmast etablissemanget.

    Debatt behövs för att göra fler delaktiga och för demokratins skull.

    Jag har varit med i kyrkan seden födsel och dop 1944 samt konfirmationen 1959. På 1990-talet blev jag förtroendevald i kyrkan först som ledamot i kyrkorådet och sedan som ordförande för kyrkostämman i Halltorps församling.

    2010 blev fyra församlingar samlade i Södermöre Pastorat efter vissa motsättningar som ledde till att en kyrkoherde fick sluta med avgångsvederlag.

    Jag valdes till ledamot i kyrkofullmäktige och även till kyrkorådet vid kyrkovalet 2009, och uttryckte då tillfredsställelse över den nya organisationen och hade tillförsikt över dess framtidsutsikter.

    Erfarenheterna av de först fyra åren har dock medfört betänkligheter.

    Ledningen för Södermöre pastorat ska vårda och värna våra bästa värderingar.

    Vår värdegrund uttrycks i ord om människornas lika värde, i kärleksbudskapet, FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och i FN:s barnkonvention. Förlåtelse och försoning förkunnas särskilt av progressiva inom kyrkan.

    Men hur är det i praktiken?

    Vi trodde att ett pastorat med 30 heltidstjänster skulle ge utrymme för olikhet, mångfald som i sin tur utvecklade alla genom dialog, delaktighet och demokrati.

    Men dess förutsättning är det kritiska tänkandet och ifrågasättandet. Men i stället råder en efterföljarmentalitet som riskerar att leda till slutenhet och sekterism i stället för en öppen kyrka för alla.

    Exempel är den Israelresa för ett fåtal ur etablissemanget, vilken genomdrevs på ett märkligt sätt och bekostades med kyrkoavgifter.

    Än mer betänksam är exemplet med den (fortsatta) inriktning på att lösa motsättningar genom uteslutning, exkludering, och avgångsvederlag för medlemmarnas kyrkoavgifter. Detta är ett allvarligt exempel på en omänsklig och oekonomisk kyrkopolitik.

    Men när ledningen till utköpet fogade även utkastning av barnfamiljen från bostaden (prästgården i Halltorp) protesterade 130 Halltorpsbor m fl. De vädjade för familjen på humanitär grund, men även av ekonomiska skäl för pastoratet. Ändå tvingades barnfamiljen flytta.

    Familjen var beredd att i nytt hyresavtal avstå från besittningsrätt och att betala högre hyra.

    Men ledningen sa nej och kastade ut familjen och hänvisade till regelverket (på liknande sätt som statarna behandlades av överheten under Mörekonflikten 1929 - 31).

    Hur har det blivit? En utredningsgrupp som haft uppdraget länge lade i maj fram sitt förslag. Den förordade att prästgården i Halltorp ska säljas. Vidare konstaterades att ingen av de anställda prästerna ville bli hyresgäster.

    När detta skrivs har pastoratets alltså gått miste om hyra mm för 10 månader vilket blir lågt räknat 80 000 kronor!

    Och det kommer mera! Uppemot 130 000 kronor av pastoratets medlemmars pengar för att man kastar ut en familj i onödan och lämnar prästgården tom i hittills tio månader och kanske 15-16.

    Till detta ska läggas de ekonomiska kostnaderna för ledningens framgång med dess omänskliga upprepning av exkluderingen, uppsägningen från anställningen.

    Kostnaden redovisas i årsberättelsen och verksamhetsredovisningen för 2013 till följande: Avgångsvederlag 737 000 kronor samt sociala avgifter 251 000 kronor, dvs totala kostnader för att ledningen till slut lyckades få den anställde att ge upp nästan en miljon av medlemmarnas pengar.

    Vill vi med en kyrkoavgift som troligen blir högre än nuvarande betala för en sådan verksamhet?

    Många fortsätter betala av tradition och i tron att pengarna används för goda ändamål. Men finns inte mer ändamålsenlig resursanvändning än den vi upplevt exempel på?

    Frågan inför Alla Helgons dag är om det är meningsfullt att vara medlem i ett pastorat som på detta viset missköter mänskliga och ekonomiska värden i vår del av världen - Södermöre?

    Södermöres folk kan och vill bättre!