Insändare & Debatt

Halltorps prästgård står tom – varför?

Insändare & Debatt ,

Prästgården i Halltorp har stått tom och oanvänd utan hyresgäst i 20 månader. Den 1 februari 2014 tvingades en familj – mor och två små barn – att flytta ut.

Familjen hade bott i prästgården sedan mitten av 2010 och trivdes utmärkt.

Ett bra samarbete fanns med pappan. Vårdnad och umgänge delades mellan föräldrarna. Pappan hyrde en bostad på gång- och cykelavstånd från prästgården.

Kort gångavstånd till Halltorpsskolan som ligger inom synhåll från prästgården.

    Prästgården byggdes vid sekelskiftet i slutet på 1800-talet genom stora uppoffringar av Halltorps församlingsbor och är belägen alldeles intill kyrkogården. Vi har nu sett byggnaden stå öde och tom under årets när vi besökt anförvanters och vänners gravar.

    Varför står prästgården tom?

    Mammans vädjan om att få bo kvar genom förlängt avtal, åtminstone så länge ingen annan personal önskade hyra bostaden, avslogs av den högsta ledningen för pastoratet med kyrkoherden och ordföranden i spetsen.

    Ett upprop till stöd för vädjan om kvarboende undertecknades av mer än 130 församlingsbor m fl. Bygdens människor motiverade stödet för barnfamiljen med mänskliga, humanitära (inte minst barnperspektivet) och även ekonomiska skäl.

    Familjen var bunden till bygden genom den andre vårdnadshavaren - pappan. Men kyrkonämnden, som från den nya mandatperioden från 2014 bytte namn till kyrkoråd, avslog uppropet från bygdens folk. Högsta ledningen skrev till och med ett brev till flertalet och påstod att det var nödvändigt att avvisa barnfamiljen med hänvisning till regelverket. Men regelverket gav högsta ledningen makten, inte rätten, enligt folkets rättsmedvetande.

    Här finns inte utrymme att redovisa bakgrunden. Men det är helt klart att barnperspektivet helt åsidosattes och att beslutet att kasta ut barnfamiljen helt i onödan vållat lidande och stora problem.

    Nu har de dock flyttat till annat stift. Men vilka spår har tiden då de tvingats leva i kappsäck satt för framtiden?

    Nu har alltså Södermöre pastorat förlorat 20 månaders hyresinkomster, det vill säga 20x8 000 = 160 000 kronor, på att avslå vädjanden om att barnfamiljen skulle få nytt avtal och lämna Halltorps prästgård utan hyresgäst.

    I en särskild utredning konstateras att ingen av pastoratets präster eller annan behörig personal vill bli hyresgäster i Halltorps prästgård.

    Vid senaste kyrkofullmäktige frågade en ledamot om underskottet under posten fastigheter. Den förklarades bero på att prästgården i Halltorp inte varit uthyrd.

    Dessutom vet alla att hus far illa - löper stora risker - av att stå tomma och oanvända. Faran för vandalism finns också.

    Historien om Halltorps prästgård visar hur viktiga värden hanterats i vår del av världen - närmast Södermöre pastorat. Mänskliga och sociala värden offras för en machopolitik.

    Detta associerar till den tillämpning av det dåvarande regelverket som gjordes av makthavarna mot statare med flera under Mörekonflikten på 1930-talet! Ska Södermöre präglas av sådan maktutövning?

    Södermöre pastorat har privilegiet att ta ut en kyrkoavgift som består av två delar.

    En obligatorisk begravningsavgift om 33 öre och den andra medlemsavgiften om 1,31 kronor som blir totalt 1,64 kronor per beskattad hundralapp. Det blir mycket, vilket framgår av skattsedeln varje år.

    Det innebär att pastoratet tar ut en mycket hög medlemsavgift.

    Många av oss betalar för att vi hoppats att stödja våra viktigaste värden vidare - för mänsklighet, jämlikhet och humanism till exempel via en öppen folkkyrka för alla.

    I Sverige har två av tre kommuner allvarlig bostadsbrist. Samtidigt låter ledningen kyrkans lokaler stå utan boende – tomma, oanvända och öde.

    KD:s förre partiledare Göran Hägglund berättade om sina erfarenheter av klassamhället i sin barndoms Degerfors. Den ofta tomma disponentvillan stod mitt i brukssamhället. Arbetarfamiljerna fick finna sig i trånga dragiga bostäder.

    Nu har vi ytterligare ett exempel: Prästgården i Halltorp 2014–2015.

    En människa som föddes i ett stall uttryckte följande:

    "Det ni gör mot en av dessa minsta gör ni också mot mig."

    Denna mening samt kärleksbudet bör vara vägledande för vår värdegrund och för vårt handlande.