Forskningen ska ge nycklar till ännu bättre demensvård

Smedby Artikeln publicerades
Undersköterskorna Sofhie Lundin Karlsson och Sif Fredskov arbetar på boendet Ingelstorpsvägen i Smedby.
Foto: Lotta Zaar
Undersköterskorna Sofhie Lundin Karlsson och Sif Fredskov arbetar på boendet Ingelstorpsvägen i Smedby.

Deltagarna i forskningscirkeln i Smedby ser fram mot att få höra vad forskningen har att komma med när det gäller deras arbete med demenssjuka äldre. Två från varje avdelning är med i gruppen som träffats några gånger i höst.

Två av undersköterskorna som är med beskriver diskussionerna i cirkeln som givande.

– Det är alltid bra att byta erfarenheter mellan oss som jobbar natt och de som jobbar dag, säger Sif Fredskov.

– Ja, i vanliga fall blir det bara en kort stund i rapporten, säger Sofhie Lundin Karlsson. Det ger mycket att diskutera tillsammans i cirkeln.

Båda har jobbat länge i äldreomsorgen, Sofhie i 15 år och Sif i 19 år. Sedan de började har personerna som vårdas blivit lite yngre och sjukare.

– De är längre gångna i sin demens och bor kvar hemma längre. Det är ett gott tecken till hemsjukvården.

Sif beskriver hur gruppen med drygt tio deltagare ska diskutera sig fram till flera typer av hinder för personcentrerad vård som de möter i sitt arbete. Sedan ska cirkelledaren återkoppla med vilka lösningar som forskningen har.

– Jag hoppas verkligen att det här ger något som man kan sprida till hela verksamheten. Man blir aldrig fullärd. Det kommer ny forskning hela tiden som vi som jobbar med dementa kan ta del av.

I den personcentrerade vården arbetar personalen mycket med bemötandet.

– Det handlar om att hinna se personen, säger Sofhie.

När det lyckas blir det trevligare både för de boende och personalen.

– Omsorgstagaren blir lugn och mår bättre. Hela gruppen vinner på att det blir lugn.

Det låter enkelt och bra, men något facit finns inte.

– För att möta personen i nuet krävs ofantligt mycket av personalen. Man får jobba som en kameleont och följa alla känslor. Här är det viktigt med kontinuitet bland personalen.

– Det blir ett partnerskap där man känner till personens livshistoria, säger Sif. Men ändå kan det växla från dag till dag. Det finns ingen lösning som fungerar hela tiden. Det beror också på personkemi. Det som fungerar för Sofhie kanske inte gör det för mig.

– Det gör arbetet lite spännande och tufft, säger Sofhie. Ingen dag är den andra lik.

Många av personerna på demensboendet har bott där sedan det startade för fyra år sedan. Tanken är att alla som flyttar in ska bli skattade enligt BPSD, Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. BPSD-registret är ett nationellt kvalitetsregister som syftar till att öka livskvaliteten för personer med demenssjukdom.

– Efter ett par månader kan man göra en ny skattning. Då kan man se vad som orsakar aggression eller oro.

Det som personalen kan ändra på är till exempel matsituationen och daglig aktivering.

– Vissa mår bättre av att äta på rummet istället för i matsalen. Andra vill inte sitta ensamma på rummet utan känna sig sedda i en gemenskap.

– Ensamhet är något som kan leda till aggression, säger Sofhie.

Att göra skattningarna tar tid, som det inte är så gott om för undersköterskorna.

– Man vill så mycket mer. Vara med dem och göra mer saker.

En annan variant för att göra vården mer personcentrerad är att ha kontaktmannaskap.

– Då är det en boende som man har extra ansvar för.