Ring min svåger!

Krönika Artikeln publicerades

Idag vet nästan varenda svensk att komikern Özz Nûjen har en svåger som reportern Janne Josefsson borde ringa - istället för att intervjua Özz Nûjen.

Det är väl också det enda vi riktigt förstod - eller gjorde vi det?

Jag kan tänka mig få saker som är värre, än när Özz Nûjen, hans syster och svåger blir varse att de låtit terroristen Rakhmat Akilov arbeta svart på sina gotländska sommarstugor (läs: stora hus). Nûjens syster utreds av advokatsamfundet. Özz Nûjen tycker att ansvaret för att Akilov arbetat svart på sommarhusen är - hans svågers. Till honom kan man ringa! Att svågern vägrar prata med Janne Josefsson är ju inte Özz Nûjens problem.

Visst är det trist att Nûjens familj trots möjligheter till både Rut- och Rot-avdrag, använder sig av svart arbetskraft. Det är det många som gjort men det är lika fullt ett sätt att undgå att betala till det gemensamma.

Det andra problemet är att familjen i efterhand får en kalldusch, när man inser att man genom att anlita ”en firma”, som inte har ett namn, och som aldrig skickat en faktura, genom snålhet eventuellt bidragit ekonomiskt till terroristen Akilovs illegala uppehälle i Sverige. vilket i förlängningen kan ha bidragit till attentatet på Drottninggatan.

Veckan som gick var det inte roligt att vara komikern Özz Nûjen. Efter att i veckor skjutit upp intervjun med Uppdrag gransknings reporter Janne Josefsson möttes de till slut. Jag undrar om Özz Nûjen gjort sin medieträning själv. Ett anfall är inte alltid bästa försvar.

Josefsson, som inte alltid varit den lugnaste av reportrar utan ibland skällt som en galen terrier på sina intervjuoffer, blir visserligen lite röd om halsen men tappar aldrig fattningen.

Ring min svåger! Varför ställer du inte frågan till min svåger?

Om och om igen upprepar han orden.

Varför ringer du inte min svåger?

Janne Josefsson får knappt en syl i vädret. Nûjen spelar ut ett helt batteri av olika varianter av härskartekniker: Han förminskar, hånskrattar, avbryter...

Josefsson, som inte alltid varit den lugnaste av reportrar utan ibland skällt som en galen terrier på sina intervjuoffer, blir visserligen lite röd om halsen men tappar aldrig fattningen.

Har du missat intervjun se den på SVT Play. Trots att det är plågsamt att se hur en uppskattad komiker faller på eget grepp. Jag gissar att uttrycket ”Ring min svåger” kommer att citeras i varje lokalrevy med självinsikt! Tack för den Özz Nûjen!

 

Jag är besviken på hur Linnéuniversitetet ser ut. Det som byggs har inte särskilt stora likheter med de skisser jag såg innan bygget kom igång. Jag hade nog förväntat mig mer glas och inte så mycket ”mexitegel” av en prestigebyggnad på en av Kalmars finaste tomter.

En vän förklarar att det är meningen att byggnaden ska vara som en mussla. Utsidan är mörk och otillgänglig men när man träder in i den öppnar den sig och visar upp sitt inre av skimrande pärlemor.

– Pärlan, säger min vän, det är nog rektors rum.

Vi skrattar. Den här gången finns ingen rektorskedja att orda i tidningen om men ett riktigt fint rum borde väl rektor ändå få.

 

Jaha, ja. Den kommunala investeringen i en flyktingby i Påryd gick alltså om intet. I två år har Attefallshusen stått och väntat på hyresgäster och bygglov. Nu blev det varken eller. Istället ska husen som kommunen köpt säljas. Det låter nästan som en lika god affär som när kommunen köpte Kolbodabaden till överpris.

 

Prestigehuset Läppstiftet är ytterligare ett sorgebarn. Få moderna hus har väl haft ett kortare bäst före datum än Läppstiftet på Varvsholmen. Känns som att riva vore den billigaste och bästa lösningen i det fallet.

 

För övrigt: Ser jag ut som om jag försökt sätta mig på min katt. Armarna bär långa röda revor. Det är så det blir när man tar sig an hallonbuskar och rosor i t-shirt.

Nästa år ringer jag min svåger och ber honom gå matchen med taggbuskarna,