Löntagarna har rätt att försvara sig

Ledare Artikeln publicerades
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson använde uttrycket ”konflikt” i sitt tal på Första maj i Kalmar.

Thorwaldsson gjorde klart att hans medlemmar aldrig kommer att acceptera det kraftigt utökade antal undantag från turordningsreglerna vid uppsägning som regeringen, efter en kompromiss med Centerpartiet och Liberalerna, nu har tillsatt en utredning omkring.

Uttrycket ”konflikt” är ett i sammanhanget mycket starkt och laddat uttryck. Det leder lätt tankarna till den kanske starkaste stridsåtgärden som löntagarna förfogar över, nämligen strejk.

Att LO-ordföranden använde detta uttryck får man därför anta var synnerligen medvetet och genomtänkt.

Dock har vi mycket svårt att tro att det handlar om att LO och dess fackförbund – om regeringen verkligen har det mindre goda omdömet lägga fram detta omstridda förslag i Riksdagen – skulle initiera en politisk strejk.

Politiska strejker för att stoppa eller upphäva riksdagsbeslut sysslar nämligen inte svensk fackföreningsrörelse normalt med. Den demokratiska fackföreningsrörelsen, såsom vi känner den, arbetar inte på det sättet.

Istället får vi tolka Thorwaldssons utspel som en lika allvarlig som seriös varning inför kommande avtalsrörelser.

Dagens lagstiftning rörande lagen om anställningsskydd är delvis av sådant slag att den är möjlig att åsidosätta genom kollektivavtal. Dessa avtal formas genom förhandlingar och överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden.

Det är snarare inför dessa förhandlingar som Thorwaldsson viftar med möjligheten till konflikt.

Det vore allvarligt och klandervärt om regeringen och riksdagen försämrar maktbalansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel genom att, bland annat, göra det enklare och billigare att sparka folk från jobbet.

Ett kraftigt utökat antal undantag från turordningsreglerna vid uppsägning gör att arbetsgivare kan välja och vraka, helt utan förhandlingar med facket, vilka som får gå om neddragningar ska göras.

Sker det lär inte LO och dess förbund sitta still och vara tysta.

Självfallet kommer isåfall fackföreningsrörelsen att i kommande avtalsrörelser försöka mildra vad som föreskrivs i den nya lagen – och vägrar arbetsgivarna det i nya kollektiva avtal så kan det bli fråga om konflikt, kanske just strejk. Löntagarna har nämligen i ett demokratiskt samhälle rätt att försvara sig, sina intressen och de rättigheter de skaffat sig.

Thorwaldssons varning är därför inte bara riktad mot de motparter som LO och dess förbund har, utan även till regering och riksdag.

De har att fundera över om det verkligen är värt att ta strid för att lösa ett problem som egentligen inte finns; det som från högerhåll handlar om att det i dag skulle vara för svårt att säga upp anställda.