Nu behövs mobilisering mot populismen

Ledare Artikeln publicerades
Marine Le Pen är partiledare för det franska högerextrema partiet Front National och ställer upp i vårens presidentvalskampanj i Frankrike. Populistiska politiker vinner framgång genom att peka ut syndabockar som ansvariga för samhällets orättvisor.
Foto:Michel Euler
Marine Le Pen är partiledare för det franska högerextrema partiet Front National och ställer upp i vårens presidentvalskampanj i Frankrike. Populistiska politiker vinner framgång genom att peka ut syndabockar som ansvariga för samhällets orättvisor.

Populister vinner på orättvisor i samhället och genom att peka ut ett ”dem” som orsak till att ett ”vi” på olika sätt förfördelas. Men Trump, Le Pen, Farage, Åkesson med flera står för annat än rättvisa.

Populism sår splittring och förakt mot det system som ska omfördela efter behov och gynna demokratiska värden - själva grunden för samhällets existensberättigande och det som skapar social sammanhållning och just rättvisa.

Populism göds av missnöje med etablerade partier och dess representanter och om någon i ett sådant läge lyckas framstå som en motpol och löfte om något annat, tycks den kemiska reaktionen vara fullbordad.

I länder där populismen ännu inte vunnit segrar måste man ta tag i de problem som finns för att motverka behovet av missnöjesyttringar. För dem som redan sitter där med populister vid makten gäller det att förvalta tiden till nästa val genom mobilisering.

    Ett viktigt inslag är självrannsakan. För det kan inte bara handla om medieutrymme, att väljarna är kortsiktiga och allmän otur.

    Det finns orsaker till att en del medborgare blir så besvikna att de uppgivet eller trotsigt struntar i att rösta, eller lägger sin röst på någon som egentligen inte har de rätta svaren. Och vi vet nog i stort var skon klämmer: världen är orättvis och det ÄR något som våra folkvalda kan påverka.

    Så hur många länder behöver tas över av populister innan resten av världen ställs om till att bli mer rättvis?

    Vi har konstaterade samband mellan jämlikhet och tillväxt. Ändå jobbar många aktivt för ökade inkomstskillnader. Medan en liten klick blir superrika, står många medel- och låginkomsttagare som förlorare av globaliseringen. Ändå finns företag och investerare som flyr skatter och schyssta arbetsvillkor och politiker som låter dem hållas.

    Vi vet att den generella välfärdspolitiken har gjort de nordiska länderna till världens mest effektiva och inkluderande ekonomier. Ändå finns det de som jobbar för att montera ner den offentliga sektorns kvalitet och erbjudna trygghet. Bland dem som har makten att förändra, via givet mandat eller ekonomisk styrka, finns det uppenbarligen en del faktaresistens som lämnar målet öppet för populister.

    Att miljoner människor runt om i världen samlat protesterar mot inskränkthet och för anständiga värden är upplyftande och speglar mer troligt den verkliga ”folkets röst”.

    Men de missnöjda måste med utan att politiken tar avsteg från demokratiska grundprinciper. De krafter som vill stärka samhällen måste motverka orsaker till splittring och ta fasta på styrkan i social sammanhållning.