Otillräckligt om premiepensionen

Ledare Artikeln publicerades
Bäst hade det naturligtvis varit om hela det så kallade PPM-systemet skrotades och medlen fördes in i det allmänna pensionssystemet.
Foto: MAJA SUSLIN / TT
Bäst hade det naturligtvis varit om hela det så kallade PPM-systemet skrotades och medlen fördes in i det allmänna pensionssystemet.

Trots allt får det betraktas som en steg framåt för pensionssystemet. På måndagen föreslog en utredning att staten ska ta ett större ansvar för kvaliteten på de fonder som spararna, inom ramen för den så kallade premiepensionen, får möjlighet att välja på.

Vad utredarna tänker sig är nämligen att staten, via en ny myndighet, ska upphandla PPM-fonder som spararna sedan, om de vill, kan bestämma sig för.

Får man tro utredaren Mikael Westberg kan det handla om att mer än varannan av dagens valbara PPM-fonder kommer att försvinna genom att ett så kallat fondtorg skapas som omfattar 150-200 olika fonder.

Den sjunde AP-fonden, som bland annat förvaltar de cirka fyra miljonerna icke-väljares premiepensioner, föreslås byta namn till Myndigheten för premiepensionens förvaltning och ska sedan både övervaka och kvalitetssäkra fonderna på torget.

Den goda ambitionen är alltså att fonder som är för dyra och för dåliga ska försvinna.

Pensionsspararna ska helt enkelt inte behöva uppleva fler skandaler med härvor som i exempelvis finansbolaget Allra, vars toppar nu står inför skranket anklagade för bland annat penning- tvätt, mutbrott och grov trolöshet mot huvudman. Inte heller ska spararna behöva oroa sig för äventyrligheter i risktagandet som de själva inte har valt, eller för avgifter som innebär att de skörtas upp av fondförvaltare.

Mindre seriösa aktörer ska alltså hållas borta.

Väljer staten att inom ramen för dagens pensionssystem fortsätta att årligen släppa loss mångmiljardbelopp som spararna själva ska få välja förvaltare av är förslaget ett steg framåt.

Men tillräckligt är det inte. Bättre hade det naturligtvis varit om hela det så kallade PPM-systemet skrotades och medlen fördes in i det allmänna pensionssystemet.

De avgifter som tas ut för förvaltningen hade därmed tillfallit staten.

Blev det något över, efter att kostnaden för administration mm betalats, skulle överskottet fullt ut kunna tillfalla pensionssystemet och, förhoppningsvis, stärkt det – eller så hade avgifterna kunnat sänkas.

Avgifterna hade inte behövt tillfalla några banker eller privata finansbolag som delade ut vinsterna till sina ägare.

Sett till att sjunde AP-fonden hittills har gått bättre än genomsnittet bland de privata PPM-fonderna är det svårt att frigöra sig från intrycket att dagens modell gynnat förvaltarna mer än pensionsspararna.

Så ska inte ett modernt svenskt pensionssystem fungera.